5.9.2 Hänvisningar till fördragen
Vid hänvisningar till artiklar i fördragen måste man vara uppmärksam på den historiska utvecklingen, särskilt när det gäller omnumreringen i EU-fördraget.
Vid hänvisningar till artiklar i fördragen måste man vara uppmärksam på den historiska utvecklingen, särskilt när det gäller omnumreringen i EU-fördraget. Efter en ändring av fördragen behåller nämligen de rättsakter som antagits före ändringen sin numrering och sin ursprungliga titel.
Fördraget om upprättandet av Europeiska kol- och stålgemenskapen (1952)
(beteckningen ”Parisfördraget” används sällan på svenska) (undertecknande: 18.4.1951, ikraftträdande: 23.7.1952)
Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG) upprättades genom detta fördrag, vilket upphörde att gälla den 23 juli 2002.
Romfördragen (1958)
(undertecknande: 25.3.1957, ikraftträdande: 1.1.1958)
Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) och Europeiska atomenergigemenskapen (Euratom) upprättades genom Romfördragen.
Fusionsfördraget (1967)
(beteckningen ”Brysselfördraget” används sällan på svenska) (undertecknande: 8.4.1965, ikraftträdande: 1.7.1967)
Fusionsfördraget syftade till att modernisera de europeiska institutionerna som upprättats av fördragen om de tre gemenskaperna (EKSG, EEG och Euratom), och genom Fusionsfördraget upprättades en gemensam kommission och ett gemensamt råd för Europeiska gemenskaperna. Fördraget upphävdes genom Amsterdamfördraget.
Maastrichtfördraget (1993)
(undertecknande: 7.2.1992, ikraftträdande: 1.11.1993)
När Maastrichtfördraget eller fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) trädde i kraft ersattes ”Europeiska ekonomiska gemenskapen” med ”Europeiska gemenskapen”. I och med ändringen ersattes EEG-fördraget med EG-fördraget.
Där det är lämpligt av utrymmesskäl får även förkortningen EUF användas.
Artiklarna i EU-fördraget var då numrerade med antingen bokstäver eller bokstäver och siffror: ”artikel A eller K.1 i EU-fördraget”. Det var viktigt att inte använda felaktiga hänvisningar, t.ex. ”artikel 130 A i EU-fördraget” som är en hänvisning till EG-fördraget.
Man fick inte heller använda formuleringen ”i dess lydelse enligt EU-fördraget”. I stället för ”artikel 130 A i EG-fördraget i dess lydelse enligt EU-fördraget” skulle man skriva ”artikel 130 A i EG-fördraget”.
Amsterdamfördraget (1999)
(undertecknande: 2.10.1997, ikraftträdande: 1.5.1999)
I enlighet med artikel 12 i Amsterdamfördraget omnumrerades artiklarna i EU-fördraget (artiklarna A, B, C osv. blev artiklarna 1, 2, 3 osv.) enligt jämförelsetabellen i den artikeln.
Amsterdamfördraget:
https://publications.europa.eu/s/frBQ
Nicefördraget (2003)
(undertecknande: 26.2.2001, ikraftträdande: 1.2.2003
Nicefördraget syftade till att reformera institutionerna så att EU skulle kunna fortsätta att fungera effektivt även efter utvidgningen till 25 medlemsstater.
Lissabonfördraget (2009)
(undertecknande: 13.12.2007, ikraftträdande: 1.12.2009)
I enlighet med artikel 5 i Lissabonfördaget omnumrerades artiklarna i EU-fördraget på nytt, enligt en jämförelsetabell som bifogats Lissabonfördraget.
Lissabonfördraget, jämförelsetabell:
https://eur-lex.europa.eu/resource.html?uri=cellar:8d1c14fc-6be7-4d4e-8416-f28cfc7b3b60.0023.01/DOC_17&format=PDF
Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) har ändrats och bytt namn till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Begreppet ”Europeiska gemenskapen” i den mening som avses i EG-fördraget ersattes av ”Europeiska unionen”. Följaktligen ska hänvisningar till ”gemenskapen” ersättas med hänvisningar till ”EU” eller ”unionen”:
EU:s politik (i stället för gemenskapspolitiken)
tredjeländer (i stället för länder utanför EG)
”Gemenskapen” används dock fortfarande när man hänför sig till Europeiska atomenergigemenskapen (Euratomfördraget), och måste kvarstå när det hänvisas till historiska referenser.